Jag satt och lyssnade på "Miracle". Då slog det mig, det kom som en våg över mig. Det fick mig att förstå.

Marie är inte bara en idol för mig. Hon är så himla mycket mer. Hon är en av mina stöttepelare här i livet. Hon har fått mig att inse att efter sorg kommer lycka, och att det faktiskt går att göra något bra av allting. Ingenting är för svårt att klara av, så länge man tror att man ska klara det.

Motgångar föder medgångar, och man är dessutom mycket starkare när man tar sig ur dom. Hon sprider en glädje som ingen annan kan. Hennes kärlek skulle kunna värma hela universum. Hon är så unik, så speciell.

Det är synd att alla inte förstår det. De ser bara ytan, och tror det värsta om alla. De ser inte allt det varma och goda som finns inuti. Hon är dessutom bländande vacker också, utan att följa alla hemska ideal som råder. Pinnsmal är inget att sträva efter. En kvinna ska vara kvinnlig. Och kom inte och påstå att hon är fet (som Bert så vackert valde att uttrycka det). För fet, det är hon verkligen inte. Hon är snygg, helt normalbyggd och helt fantastisk på alla vis som går.

Marie: Bry dig inte om vad andra säger. De som inte har något bättre för sig än att kasta skit på andra är inget att bry sig om. Du är så jävla mycket starkare än dom.



Mitt mirakel är du.